Fredagen 28:e februari 2025 har redan gått till historien som en händelse som kommer ha väldigt stor påverkan på den globala politiska scenen. Ännu har vi inte sett vidderna av det men vi kan med säkerhet säga att det som utspelade sig i ovala rummet i Vita Huset i Washington har för alltid förändrat hur den globala maktfördelningen ser ut.
Men det behöver inte vara negativt. Hur resultatet av det som hände kommer se ut har vi i Europa faktiskt stor möjlighet att påverka.
Nyckeln är att agera och att agera resolut, handfast och snabbt. Det sista är avgörande. och som jag ser det har vi redan börjat. För ganska omgående efter att president Zelenskyj lämnat Vita Huset så kom stödet från i stort sett samtliga europeiska ledare. Förutom då Orban i Ungern, men det var kanske inte så oväntat.
Kaja Kallas,EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, skrev: “Ukraina är Europa! Vi står bakom Ukraina. Vi kommer att öka vårt stöd så att de kan fortsätta bekämpa angriparen. I dag blev det klart att den fria världen behöver en ny ledare. Det är upp till oss européer att anta denna utmaning.”
Ursula von der Leyen, Europeiska kommissionens ordförande skrev:
“Din värdighet hedrar det ukrainska folkets tapperhet. Var stark, var modig, var orädd. Du är aldrig ensam. Vi kommer att fortsätta arbeta med dig för en rättvis och varaktig fred.”
Keir Starmer, Storbritanniens premiärminister skrev:
“Han behåller sitt orubbliga stöd för Ukraina och spelar sin roll för att hitta en väg framåt mot en varaktig fred, baserad på suveränitet och säkerhet för Ukraina.”
Emmanuel Macron, Frankrikes president skrev:
“Ryssland är angriparen, och Ukraina är det angripna folket… Det var rätt att hjälpa Ukraina och sanktionera Ryssland för tre år sedan och att fortsätta göra det.”
Ulf Kristersson, Sveriges statsminister skrev:
“Du kämpar inte bara för din egen frihet, utan också för hela Europas.”
Jonas Gahr Støre, Norges statsminister skrev:
“Att Trump anklagar Zelenskyj för att spela med världskrig tre är djupt orimligt och ett uttalande jag tar avstånd från.”Lars Løkke Rasmussen, Danmarks utrikesminister skrev:
“Det är ett slag i magen för Ukraina… Det måste finnas utrymme för robusta samtal – även mellan vänner. Men när det sker framför rullande kameror som detta, finns det bara en vinnare. Och han sitter i Kreml.”
Giorgia Meloni, Italiens premiärminister skrev:
“Ett toppmöte utan dröjsmål behövs mellan USA, europeiska stater och deras allierade för att tala ärligt om hur vi avser att hantera dagens stora utmaningar, med början i Ukraina, som vi tillsammans har försvarat de senaste åren.”
Pedro Sánchez, Spaniens premiärminister skrev:
“Ukraina, Spanien står med er.”
Donald Tusk, Polens premiärminister skrev:
“Du är inte ensam.”
Justin Trudeau, Kanadas premiärminister skrev:
“Kanada fortsätter att stödja Ukraina i denna kamp.”
Alexander Stubb, Finlands president skrev:
“Om Putin vinner i Ukraina, förlorar USA.”
Maia Sandu, Moldaviens president skrev:
“Vi står med Ukraina mot den ryska aggressionen.”
Anthony Albanese, Australiens premiärminister skrev:
“Vi står med Ukraina och uppmanar Ryssland att avsluta sin invasion.”
Bart De Wever, Belgiens premiärminister skrev:
“Deras kamp är vår kamp. Tillsammans är vi starka.”
Petr Pavel, Tjeckiens president skrev:
“Vi står med Ukraina och uppmanar Europa att intensifiera sina ansträngningar.”
Edgars Rinkēvičs, Lettlands president skrev:
“Lettland står med Ukraina.”
Gitanas Nausėda, Litauens president skrev:
“Litauen står med Ukraina.”
Luc Frieden, Luxemburgs premiärminister skrev:
“Vi står med Ukraina.”
Dick Schoof, Nederländernas premiärminister skrev:
“Den nederländska regeringen stödjer ovillkorligen Ukraina.”
I fredags blev det klart att J.D Vance styr mer än vad vi tror och inser. Det utrymme han fick av sin chef är ett bevis på just det. Jag ser också, när jag kollar på klippen igen, att det ögonblicket när Trump vänder sig mot Vance är en signal till honom att ”gör nu det vi sagt. Spela ut alla tekniker som får honom att se ut som en förlorare.”
Jag tycker också att det var fruktansvärt obehagligt att se det hela utspela sig på det sättet som det gjorde. När man ser hela klippet och inledningen där man gör sig lustig över Zelenskyjs kläder så anade man att här är något obehagligt på gång att hända. För det agerandet är exakt enligt skolboken för att få ett övertag inför stundande förhandling – att få den andra parten ur balans och ur spel.
Om vi jämför uppsättningen och fokuset så skiljer det sig mot hur t ex Biden tidigare har tagit emot Zelenskyj. Allt var riggat för att det skulle ge USA:s president ett psykologiskt övertag. Det hela handlade inte om att nå en lösning.
Innan presskonferensen så hade förhandlingen ägt rum och där ska Zelenskyj varit tydlig med att han inte ger bort någonting utan säkerhetsgarantier från USA. Fullt rimligt i en fungerande värld. Ingen ledare över någon nation skulle ge bort värdefulla naturresurser utan att få något värdefullt tillbaka, framförallt inte i den situationen som Ukraina befinner sig i och har gjort i 3 år.
Vägen framåt för Europa
Nu behöver vi agera som sagt. Vi har redan startat och tagit flera actions. Söndagen 2:a mars hålls ett toppmöte i London med EU-ledarna och Ukrainas president Zelenskyj. Det är ett bra första steg och var snabbt agerat.
Det mötet kommer kanske inte ge några handfasta ändringar utan mer är en symbol om att vi i Europa står stadigt och enade. Det som kommer komma ut ur mötet det är ett fortsatt och ökat stöd till Ukraina i sitt försvar mot Rysslands anfallskrig.
Som Kaja Kallas skrev så behöver den fria världen en ny ledare. Det kommer vi få, kanske på söndag men det kommer visa sig vem som tar ledarrollen tillsammans med övriga EU-ledare.
Det som redan framkommit är att försvarssamarbetet inom EU nu blivit starkare och mer resolut. Det kommer ske mängder av uttalanden och utspel i den riktningen och det är bra. För Putin behöver se att det han trodde skulle hjälpa honom inte kommer göra det. Trump och Vance behöver också se att vi kan göra detta utan USA.
Hur stort är egentligen det stöd som USA gett Ukraina hittills?
Det här är en fråga som jag tänkte ge mig in och besvara. Med fakta, vilket är viktigt i det här läget. Vi kan inte gå in i fällan att anta massa saker utan nu behöver vi den västländska andan av resoluta men välgrundade beslut. Utan USA.
Så här har USA:s stöd till Ukraina sett ut:
- USA spenderade inte 350 miljarder dollar på Ukraina, utan mellan 119,7 och 182,8 miljarder dollar. Källa: BBC och Kiel Institute for the World
Som jämförelse har EU spenderat 138,7 miljarder dollar i militärt, finansiellt och humanitärt bistånd till Ukraina, jämfört med 119,7 miljarder dollar för USA, enligt Kiel Institute. En bredare beräkning ger 198 miljarder dollar i EU-stöd.
Dessutom – en stor del av de vapen USA skickar till Ukraina består av äldre eller överskottsmaterial som annars skulle ha behövt tas om hand. Detta gör att USA knappt har några kostnader för att avveckla dessa resurser. USA blir alltså av med ”ett problem” till en väldigt, väldigt låg kostnad. Dessutom används en betydande del av stödet till Ukraina för att stödja produktionen av nya vapen inom USA, vilket bidrar till att säkra amerikanska arbetstillfällen.
Det är viktigt att jämföra äpplen med äpplen och päron med päron – det vill säga fakta.
Hur kan vi slå oss fria från beroendet av USA?
Vi måste inse faktum – vi kan inte längre ha samma partnerskap med USA, i alla fall inte under sittande ledning i USA. Det går inte, vi kommer bara förlora på det på flera områden. Jag säger inte att vi ska stänga dörrarna helt, det går inte, utan att vi behöver ”växa upp” och bli mer självständiga. Eller för att använda Trumps språkbruk, bli mer affärsmässiga i relationen med USA.
Det vi behöver göra är att fokusera mer på att hitta nya partners, öka den interna handeln inom EU och fortsätta bygga det Europa vi vill ha.
Rent konkret så skulle man kunna tänka sig att:
- vi slutar köpa Tesla-bilar (Polestar, Volkswagen ID och en hel del andra alternativ finns som också är bättre som produkter)
- vi kan stärka EU genom att skapa nya interna handelsavtal i befintliga samarbeten
- stärka EU:s samarbeten med övriga delar av värlen, inklusive Kina
- sluta köpa iphones
- sluta köpa kläder tillverkade i USA (eller av märken baserade där)
- och så vidare.
Genomförbart? Ja det är det. Kommer det få konsekvenser? Ja det får konsekvenser, även motsatt håll alltså tillbaka mot oss. Ska vi göra det? Tveksamt.
Men, Trump har redan sagt att han ska införa tullar mot EU så det kanske är dags att vi börjar ändra en del av våra köpmönster redan nu? För vi kan det.
Vad händer nu?
Vad som händer nu i det här skedet är mer oförutsägbart än tidigare. Framförallt för att vi har en politisk ledning i USA som ingen vet hur den ska agera. Nu på lördagskvällen har Trump gått ut via Bloomberg och krävt en ursäkt av Zelenskyj för att ens överväga att komma till samtal igen. Det var kanske det mest väntade just nu.
Om Ukrainas president ska skicka en ursäkt eller inte till Vita Huset är en svår nöt att knäcka, den kommer säkert avhandlas under toppmötet i London under söndagen.
Det jag tror kommer hända i närtid är att Putin kommer öka sina anfall de kommande dagarna för att dra nytta av det kaos som hans nya vapendragare Trump ställt till med, annat vore konstigt. Utöver det så får vi avvakta vad som kommer fram från mötet i London – det kommer bli en vägvisare.
Men jag är hoppfull och naiv som alltid – jag tror/vet att vi i det fria och starka Europa kommer (tillsammans med en ny politisk ledning i USA om 4 år) reda ut det här på ett eller annat sätt. Det är vad vi gör. Men vägen dit kan och kommer med största sannolikhet bli jobbig, inte minst för Ukrainarna.
Vi kommer få se ett förändrat ledarskap inom Europa också – fast bara till det bättre. Vi kommer också få se ett starkare samarbete med Storbrianien. Vi kommer troligen också se ett starkare Tyskland som mer och mer kommer ta en större roll. Den starkaste rollen inom unionen kommer, som det ser ut, Macron och Frankrike ha. Och det gör mig ingenting. Frankrike och Storbritanien är de nationer i Europa som har mest kärnvapen. Och dessa behövs nu, tyvärr, i avskräckningssyfte. För alla vet vad som väntar om man anfaller en kärnvapennation – man blir själv förintad.
Jag vill ändå avsluta med något positivt – vi såg kaoset komma i och med valresultatet i november i USA. Men hur det skulkle se ut, det visste vi inte. Men nu är vi här, och det är vi som enskilt kan och ska bestämma över vår framtid. USA har, tyvärr, visat att vi inte kan lita på dem längre, att vi inte kan se dem som en fullgod partner i handel, demokrati och support till Ukraina.
Så låt oss ta den europeiska andan vi har och bygga den framtid vi själva önskar oss. Låt oss skapa den fred som Ukraina har rätt till. Och låt oss ställa Putin till svars i ICC som ett slut på denna story. Vi är inte där ännu, men vi kommer dit.
Slava Ukraini!
