Flight JAT367, animerad Flight JAT367, animerad

JAT Flight 367

Flight JAT367 avgick från Stockholm 26:e januari 1972 men nådde aldrig sin destination Belgrad.

Snabb överblick: Flight JAT367 var ett McDonnell Douglas DC-9-32-flygplan (registreringsnummer YU-AHT) som exploderade kort efter att ha passerat NDB Hermsdorf, beläget i eller runt Hinterhermsdorf, i Sebnitz, dåvarande Östtyskland. Olyckan inträffade den 26 januari 1972 när flygplanet var på väg från Stockholm, Sverige, till Belgrad, dåvarande Jugoslavien.

Flygplanet, som styrdes av kapten Ludvik Razdrih och försteofficer Ratko Mihić, bröts upp i tre delar och föll okontrollerat ner, med kraschen nära byn Srbská Kamenice i Tjeckoslovakien (nuvarande Tjeckien).

Av de 28 ombord omkom 27 personer vid nedslaget, men en serbisk besättningsmedlem, Vesna Vulović (1950–2016), överlevde. Hon innehar Guinness världsrekord för att ha överlevt det högsta fallet utan fallskärm, från 10 160 meters höjd (33 330 fot).

Varför störtade Flight JAT367?

Den sekundära besättningen på Flight JAT367, som flög från Stockholm till Belgrad med mellanlandningar i Köpenhamn och Zagreb, anlände till Danmark på morgonen den 25 januari 1972. Flygning 367 avgick från Stockholm Arlanda flygplats klockan 13:30 den 26 januari.

Flygplanet, ett McDonnell Douglas DC-9-32, landade på Köpenhamns flygplats klockan 14:30, där Vesna Vulović och hennes kollegor tog över. ”Eftersom det var sent var vi i terminalen och såg hur det parkerade,” sade Vulović. ”Jag såg alla passagerare och besättningsmedlemmar gå av. En man verkade oerhört irriterad. Det var inte bara jag som lade märke till honom; andra besättningsmedlemmar såg honom också, liksom stationschefen i Köpenhamn. Jag tror att det var mannen som placerade bomben i bagaget. Jag tror att han hade checkat in en väska i Stockholm, gick av i Köpenhamn och aldrig återgick till flygningen.”

Flight JAT367 avgick från Köpenhamns flygplats klockan 15:15. Klockan 16:01 inträffade en explosion i DC-9:ans bagageutrymme. Explosionen fick flygplanet att splittras över den tjeckoslovakiska byn Srbská Kamenice. Vulović var den enda överlevande bland de 28 passagerarna och besättningsmedlemmarna. Vissa rapporter uppgav att Vulović befann sig längst bak i flygplanet när explosionen inträffade, men hon har sagt att hon blivit informerad om att hon hittades i mitten av planet. Hon upptäcktes av bybon Bruno Honke, som hörde hennes skrik mitt bland vrakdelarna.

Hennes turkosa uniform var täckt av blod och hennes 7,5 cm stilettklackar hade slitits av från kraften av nedslaget. Honke hade varit inom sjukvården under andra världskriget, och kunde hålla Vulović vid liv tills räddningsarbetarna anlände.

Vulović låg i koma i 27 dagar och var tillfälligt förlamad från midjan och ner, men överlevde. Hon fortsatte att arbeta för JAT och hade en kontorsposition.

Mellan 1962 och 1982 utförde kroatiska nationalistgrupper 128 terrorattacker mot jugoslaviska civila och militära mål. De jugoslaviska myndigheterna misstänkte att emigrerade kroatiska terrorister låg bakom nedskjutningen av Flight JAT367. På dagen för kraschen exploderade en bomb ombord på ett tåg som var på väg från Wien till Zagreb, vilket skadade sex personer. En man, som beskrev sig själv som kroatisk nationalist, kontaktade den svenska tidningen Kvällsposten dagen efter och tog på sig ansvaret för bombningen av Flight 367. Inga gripanden har ännu gjorts. Den tjeckoslovakiska civilflygmyndigheten tillskrev senare explosionen en resväska med bomb.

Teorier till orsaken bakom kraschen

Den officiellt angivna orsaken till kraschen av Flight JAT367 har ibland ifrågasatts genom åren av olika konspirationsteorier. Till exempel rapporterade den tjeckiska tidskriften Letectví a kosmonautika år 1997 att flygplanet av misstag hade skjutits ner av tjeckoslovakiskt luftförsvar.

Diskussionen kring olika aspekter av kraschen återupptogs den 8 januari 2009, då den tyska nyhetstidningen Tagesschau publicerade en rapport av de undersökande journalisterna Peter Hornung och Pavel Theiner. Enligt uppgifter baserade på nyfångade dokument, huvudsakligen från den tjeckiska civilflygmyndigheten, drog de slutsatsen att det var ”extremt sannolikt” att flygplanet hade skjutits ner av misstag, endast några hundra meter över marken, av en MiG-jaktplan från den tjeckoslovakiska flygvapnet. Planet hade misstolkats som ett fiendeflygplan vid ett försök till nödlandning. Allt bevis som antydde att flygplanet hade förstörts på hög höjd av sprängmedel i en resväska skulle därför ha förfalskats av den tjeckoslovakiska säkerhetspolisen.

Som bevis för att DC-9 hade splittrats på en lägre höjd, hänvisade journalisterna till ögonvittnen från Srbská Kamenice. De hade sett planet brinna men fortfarande vara intakt under de lågt hängande molnen, samt bekräftelse från en serbisk flygexpert (som var närvarande vid kraschen) att skräpdelarna var för liten för en krasch från hög höjd; det hänvisades också till observationer av ett andra flygplan. Enligt Hornung kom Flight 367 i svårigheter, ”gick in i en brant nedstigning och befann sig över ett känsligt militärt område”, nära en kärnvapenanläggning. Hornung medgav dock själv att det bara fanns ”indikatorer, inga bevis” för sin teori.

Skeptikers teorier

Vulović, som inte hade något minne av kraschen eller flygningen efter ombordstigning, kallade påståendena att flygplanet hade försökt nödlanda eller hade sjunkit till så låg höjd för ”nebulöst nonsens”. En representant för Guinness World Records, enligt den tyska tidningen Die Tageszeitung, uppgav att ”det verkar som om Guinness vid den tiden blev lurad av detta bedrägeri precis som resten av media.”

Den civila flygmyndigheten avfärdade konspirationsteorin som spekulationer från media som dyker upp då och då. Myndighetens talesperson tillade att experter från myndigheten inte skulle kommentera dem och att fynden från den officiella utredningen ifrågasätts främst på grund av berättelsens mediala dragningskraft.

Den tjeckiska tidningen Technet citerade en tjeckisk arméexpert: ”Vid ett intrång i luftrummet skulle incidenten inte lösas med luftvärnsmissiler utan med jaktplan. Det skulle heller inte vara möjligt att dölja en sådan incident, eftersom cirka 150–200 personer skulle veta om den. De skulle inte ha någon anledning att inte berätta om incidenten idag.” En potentiell missilavfyring skulle vara hörbar och särskilt synlig för tusentals människor långt efteråt. Han påstår också att det för det jugoslaviska planet var tekniskt omöjligt att dyka i en ”nödsituation” från den bevisade flyghöjden till den låga höjd där det påstods ha skjutits ner.

Han hävdar också att skräpdelen inte var ”för liten” utan att huvuddelarna låg mer än 1,5 km ifrån varandra. Dessutom uppgav den tjeckoslovakiska luftförsvarssoldaten som opererade radarn den dagen att några tjeckoslovakiska jaktplan skulle ha upptäckts av det västtyska luftförsvaret.

Huvudbeviset mot en sådan teori är flygdata som erhölls från svarta lådan, som gav exakta uppgifter om tid, hastighet, riktning, acceleration och höjd på flygplanet vid tidpunkten för explosionen. Båda svarta lådor öppnades och analyserades av sina respektive serviceföretag i Amsterdam i närvaro av experter från Tjeckoslovakien, Jugoslavien och Nederländerna.

Vulovićs fall var föremål för ett avsnitt av MythBusters, som kom fram till att det var möjligt att överleva fallet beroende på hur vrakdelarna man satt i landade.